Att vlogga eller att inte vlogga

För tre år sen bestämde jag mig för att sluta vlogga. Trots det så har jag under de senaste åren diskuterat om att jag skulle ta upp vloggandet igen, dels för att jag hade köpt mig en Rhode mikrofon för att få bättre ljud och dels för att jag började komma igång med DaVinci Resolve istället för Magix Movie Edit Pro.

Lumix

Dessutom så har jag köpt mig en betydligt kraftfullare laptop som utan problem klarar av att bearbeta FullHD som 4K och inte nog med det, jag har köpt mig en extern 1 TB SSD som jag kan lagra filmerna på så jag slipper låta dem ta upp allt utrymme på laptopen. Jag började också få igång ett arbetsflöde, som jag har använt mig av ett par gånger. Jag har även gjort vloggvideor bara för testa hur det känns, hur det låter och framförallt – hur det fungerar med arbetsflödet. Jag hade också övergått ifrån att spela in på svenska till att spela in på engelska då min engelska har förbättrats markant i och med det jobb jag har idag.

Trots det så hände det här:

Min kamera, en Panasonic Lumix FZ300, har nu hittat hem till en annan person som förhoppningsvis får större användning av den än vad jag fick och jag sålde dessutom ett videohuvud som var till mitt stativ.

I mitt föregående inlägg om att sluta så nämns tidsbristen som en faktor och det är fortfarande en stor faktor. Mina barn börjar bli större, de tar upp mer av ens tid med att skjutsa och hämta dem till och från skolan. Jag bor numera i ett hus som jag har lagt halva min semestertid åt att arbeta med och troligen större delar hösten med att få mitt kommande kontor att bli färdigt.

Trots att jag faktiskt har idéer som att, hur skapar man en HDR med rinnande vatten, kompositioner, HDR i övrigt och så vidare, plus att jag tillhör millenniegenerationen så jag borde ha en vlogg likt många andra från samma generation (Peter McKinnon, Thomas Heaton med flera).

Men, hade jag inget val än att lägga ned detta tidsödande projekt, för ärligt talat så får jag inte så mycket tillbaka. Även om vill man tittar på de nyss nämnda fotograferna så tjänar de pengar på att just vlogga, dela med sig sina erfarenheter kring fotografering och så vidare. Deras resa har dock inte varit smärtfri, det har tagit dem flera år att komma dit och även om Peter McKinnon lyckades skrapa ihop en miljon följare på ett år – han har funnits på YouTube längre än så. Thomas Heaton har haft sin kanal i flera år och det var först efter att han passerade 100 000 följare som han faktiskt kunde börja livnära sig på sin kanal och köra på med det på heltid. Peter McKinnon är en udda fågel, hans karisma är nog det som främst gör att folk gillar att titta på hans videor och framförallt vill följa honom. Idag har han nästan fem miljoner följare medan Thomas Heaton har 417 000. Det är inte många fotografer idag som har över 500 000, jag räknar inte in videografer som Matti Haapoja som är snart uppe i en miljon följare.

För att förstå matematiken, när jag är ute och fotar så brukar det vara tre till fem timmar som jag är ute i något naturreservat eller vad det nu är. Ska jag filma på det så tar det upp väldigt mycket av den tiden jag är ute, vilket gör att jag måste fokusera på vad det jag faktiskt ska fota. Det vill säga att jag troligen blir tvungen att lämna mitt 100-400 mm som jag normalt skulle bära monterat på kameran för att fota fåglar och andra djur under promenaden till det tilltänkta fotomotivet. Sen tar det en till två kvällar att sätta ihop en fungerande video, mycket beror på hur pass mycket tid jag har till övers från alla andra obligatoriska sysslor man har som förälder och husägare. Det är många timmar jag förlorar och troligen även bilder som jag förlorar just på grund av att jag måste fokusera ordentligt på det jag ska göra istället för att vara helt öppen för naturen och reagera på alla de små rörelser som finns däri.

I slutändan, ska man ge sig på vloggandet så måste man se till att det är värt det och vill man kunna tjäna pengar på det så måste man offra en stor del av sin fritid och det handlar inte om ett år, utan det tar flera år att nå dit och är det verkligen värt det? Många av dessa vloggare började innan de fick barn och har redan kommit in i det hela och livnärt sig på YouTube redan innan de fick deras första barn – deras pappa är en YouTuber. För mig, vars ungar har nått skolåldern så fungerar inte det på samma sätt. Varje timma jag spenderar ute är också en timme jag förlorar med mina barn, vilket gör att jag ibland ifrågasätter mitt fotograferande, om det verkligen är värt det eftersom jag skulle kunna spendera mer tid med dem om jag inte gjorde det. Fast å andra sidan, jag har börjat sälja bilder och även om det går långsamt så är det inte alls lika mycket arbeta med att få in pengar på den vägen som det är med YouTube.

Sedan ska det tilläggas att man måste nå en viss mängd följare och ha ett visst antal visningar innan man har möjligheten att tjäna några dollar och när man väl har levt upp till de villkoren så kommer det mer eller mindre ett krav som du måste upprätthålla för att du ska kunna fortsätta tjäna pengar och det är att ladda upp minst en video i veckan, varje vecka året runt. Det skulle betyda att jag måste spendera minst en dag varje helg där jag är ute i naturen och fotar och filmar och sen ska jag spendera flera kvällar i början av efterkommande vecka för att kunna publicera en video under torsdagen. Vill man dessutom få fart på kanalen och tjäna mer pengar, då krävs det två videor och jobbar man heltid, har hus, barn och en fru  – timmarna räcker inte till. Bara att skriva det här blogginlägget har tagit två kvällar. Att driva en YouTube kanal är som att driva ett företag, efter ett tag så behöver du anställa någon som kan hjälpa dig att filma och redigera videon samt publicera den – för du personligen kommer inte ha tid med det i slutändan och många stora YouTubers har just det, bortsett från Thomas Heaton och jag tror inte ens att Casey Neistat har någon som redigerar hans videor, men jag är inte helt säker på den saken.

Som ett avslut på detta, jag kommer inte vlogga oavsett vad andra eller jag tycker och det är för familjefridens bästa och för att jag vill spendera den lilla fritid jag har med dem – oftast med kameraväskan på ryggen utifall att.

 

Föregående Nya Rävfamiljen
Nästa Canon EOS R5 - min drömkamera?

Lämna en kommentar

Hoppsan, du råkade klicka på den andra musknappen! Bara att klicka igen så försvinner detta meddelande.